Att hitta rätt modersmjölksersättning till vår bebis

Bilderna är lånade från respektive företags hemsida.

Eftersom vår kille hamnade på barnavdelningen redan dagen efter han föddes så försvann möjligheterna till att få igång amningen. Han tillmatades var 3:e timme och det enda han behövde göra var att öppna munnen och så kom maten. Detta gjorde att han blev oerhört lat och bekväm, han ville inte göra jobbet för att få i sig maten på något annat sätt än tillmatning. Vi försökte verkligen och Jannika gjorde ett grymt jobb men till slut så var det helt enkelt inte värt att försöka längre, det blev helt enkelt för jobbigt. Moralpredikningar fick vi nog av på BB, om man inte ammade så fanns man inte. Det var ungefär så det kändes i den stunden Jannika bestämde sig för att inte amma. Det kändes som att personalen på BB vände tvärt och började behandla oss annorlunda eftersom det inte blev någon amning, efter den stunden ville i bara hem då man bara kände sig i vägen och som en belastning.

Under tiden på BB fick vår kille Babysemp 1, det var inga som helst problem, han åt sina 45 ml var 3:e timme och allt var frid och fröjd. Han kissade och bajsade och var inte speciellt missnöjd, nu i efterhand kan vi förstå att det säkert fungerade så bra bara för att han var sjuk.

När vi kom hem så fortsatte vi med Babysemp 1 eftersom det inte varit några problem men det skulle visa sig att den ersättningen bara ställde till problem. Efter någon dag hemma så märkte vi att killen började bli mer och mer missnöjd. Han blev mer och mer knorrig efter han ätit och bajset blev hårdare och hårdare. Vi anade inte då att det var av maten han fick problem men när han dagen efter blev mer och mer skrikig i samband med maten så började vi ana oråd.

Det ena problemet var att han var helt otröstlig efter han ätit, han kunde skrika i timmar samtidigt som han drog upp benen mot magen och fäktade vilt med fingrar och naglar så att han rev sig själv. Det spelade ingen roll vad vi gjorde, han bara skrek och det var en fruktansvärd känsla. Att se sin son ha så ont och samtidigt inte kunna göra något åt det var helt hemskt.

Det andra problemet var att ju längre tiden gick, ju svårare fick han att bajsa. Det gick längre och längre mellan tillfällena och bajset blev mer och mer likt en lerklump.

Vi var tvungna att göra något nu, vi ringde BVC för att fråga om råd, de sa att vi skulle prova oss fram för att se om vi kunde hitta någon tröstmetod eller att vi skulle försöka hitta någon annan ersättning. Samma dag som han fick som mest ont så ringde vi även sjukvårdsrådgivningen för att fråga om råd, de bad oss åka in till akuten vilket vi gjorde. Väl på plats på akuten så var han lugnaste killen någonsin och läkaren hittade naturligtvis inget som var fel men vi visste ju hur det var när det var som värst.

Vi fick rådet av någon att prova Babysemp 1 Lemolac vilket skulle göra att han skulle ha lättare att bajsa, vi åkte naturligtvis och köpte Lemolacen direkt och mycket riktigt, nu kunde han bajsa utan problem. Jag tror att vi fick effekt på någon dag bara, däremot så tålde han Lemolacen än sämre än Babysemp, han skrek så att han blev blå i ansiktet, det var helt fruktansvärt. Inget hjälpte och vi var helt olyckliga där hemma. Man känner sig så dålig och maktlös när ingenting man gör för att trösta sin egen bebis hjälper. Vad var det för fel?

Vi fick tänka om och åkte dagen efter till apoteket för att prova Nan, det skulle visa sig att den fungerade väldigt bra även om han då fick svårt att bajsa igen. Magontet blev däremot mycket bättre även om det kom en skrikperiod på en timme efter varje matning. Just då kändes det skönt och vi trodde nog att det skulle bli bättre och bättre dag för dag men det blev det inte.

Vi köpte Nan Sensitive för att varva med den vanliga Nan men det hjälpte inte heller, magontet bestod och tilltog till och med. Det gick inte heller speciellt bra med bajseriet även om han kunde bajsa ut något lite då och då.

Det var inte så här det skulle va, det kan inte vara meningen att en sån liten kille ska behöva ha så ont. Vi kände att det måste vara något annat än bara vanligt ”spädbarnsgnäll”. Våra tankar gick åt kolikhållet men när vi började googla på kolik så kände vi att det kanske inte var det ändå med tanke på att han blir missnöjd oavsett tid på dygnet och alltid i anslutning till att han ätit. Vi fortsatte att googla och googla och ramlade in på komjölksallergi. Kunde det vara så att han inte tål komjölk?

Vi hann med ytterligare ett besök på akuten men samma sak där, han var lugn och fin när vi väl kom dit. Den gången rekommenderade de oss att köpa Sempers magdroppar vilket vi gjorde. Förresten så är 172 kronor för 10ml inte speciellt billigt men det hade varit sjukt värt det om det nu hade fungerat. Visst, det gjorde så att kunde bajsa men magontet finns kvar. Det är så hemskt att vår lilla kille har blivit som en försökskanin, vi vill ju bara hans bästa så om vi väl hittar rätt så får det vara värt det.

Idag har vi varit på BVC och vi hade innan kommit överens om att lyfta vår teori till BVC-sköterskan men det behövde vi aldrig. VI berättade vår situation och hon funderade själv på om det inte kunde vara så att det fanns en allergi gömd någonstans. Det var en skön bekräftelse på allt slit vi lagt ned för att testa olika ersättningar, tänk om det kan vara så och att det finns hjälp? Vi fick rådet att åka till närmaste apotek för att köpa en burk komjölksfri mat, sköterskan visste inte vilken sort som var bäst men sa att vi skulle fråga efter den som var vanligast att få på recept. Sagt och gjort så gav vi oss iväg till apoteket där de inte förstod någonting, de visste inte som var vanligt och de hade absolut ingenting hemma. Vi fick åka till ett annat apotek och där var det likadant, de kunde inte förstå att vi inte hade fått något utskrivet på livsmedelsanvisning.

Vi ska i morgon försöka få tag på BVC igen för att de ska kunna ge oss ett namn på den ersättningen de rekommenderar, det finns ju trots allt några att välja på:

• Sempers profylac
• Pepticate
• Nutramigen

Det var ett av apoteken som trodde att Profylac var vanligast men vi får se i morgon vilken det blir och vi får hålla alla tummar och tår för att det kommer att hjälpa vår lille son. Det spelar ingen roll vad det kostar, bara det kan hjälpa. Nu går all vår tid åt till att trösta honom. Man har förstått att bebisar är ledsna och skriker men det ska inte vara så att de skriker nästan konstant och att de knappt sover något för att de har så ont!

Nu är det ju väldigt individuellt från bebis till bebis men vad har hjälpt er andra som haft liknande upplevelser?

Dela gärna!

• 
•