Äventyrets början!
Det hela har gått relativt snabbt, vi träffades i Mars 2013 och föll pladask för varann, vi flyttade ihop snabbt och allt fungerade väldigt väl. Vi bodde dock lite trångt, något som vi båda kände att vi ville ändra på så snart vi kunde.
Vi förlovade oss ett halvår senare under en fantastisk utlandsresa och vid det laget hade vi redan börjat prata om barn. Vi hade märkt att vi tyckte relativt lika när det kom till det ämnet. Vi båda tycker om barn väldigt mycket och våra ögon fylldes av glädje så fort detta kom på tal. Även om vi inte visste när vi ville ha barn så visste vi att det iaf kunde få ske inom en snar framtid. Vi pratade mycket om hur många barn vi ville ha, om vilka namn vi tyckte var fina och om hur barnen skulle uppfostras. Vi jämförde med våra egna barndomar och hittade saker som vi ville föra med oss till våra barn samt en del saker vi absolut inte skulle ta med oss. Hela diskussionen hade något drömskt och längtansfullt över sig, vi pratade ofta om detta men vi gjorde aldrig upp några konkreta planer. Det tillhörde ju framtiden, längre fram.
Tidigt under 2014, när det var som kallast ute och det goda humöret var som bortblåst, när dagarna kändes långa och det grådaskiga vädret tycktes vara här för att stanna, då hände det. Vi fick ett samtal av en kollega som eventuellt hade fått nys på ett hus vi kunde få hyra. Jag kommer ihåg den dagen så väl, vi blev så väldigt glada och upprymda och tankarna for snabbt iväg. Vi kollade på huset samma dag och det var inget att tveka över, att gå från 40 kvadrat till 140 var för bra för att vara sant. Vi skrev på kontraktet någon vecka senare och började planera för flytten samt nästa steg i vårat gemensamma liv.
Utan att egentligen diskutera det jättemycket hade min sambo bokat in en tid för ta ur sin spiral, vi tänkte väl inte så jättemycket på det utan sa, samstämt, att det får bli som det blir… Vi flyttade till vårt nya boende i mitten av Mars.
