Det är inte sant!
Vissa stunder så förstår jag verkligen inte att jag ska bli pappa. Då känns det så overkligt och långt bort på något sätt. Även fast alla grejer börjar komma på plats och jag på så sätt blir påmind om det som komma skall så kan det ibland vara svårt att fatta ändå. Det känns ibland som att det inte var så himla länge sen jag själv var barn och tonåring. Har jag inte blivit vuxen än så är det verkligen dags nu, på riktigt. Trots att det känns så så känns det ändå tryggt inför barnets nedkomst. Jag och J kommer bli ett bra team och vi kommer fixa allt tillsammans. Det är det viktigaste 🙂
Bifogar en bild på den väntande spjälsängen, just nu är den ett perfekt hem för katten. Får se vem som vinner kampen om den sen 😉
