Det första ultraljudet är avklarat!
Så var det, efter lång lång väntan, äntligen dags för det första ultraljudet. Det skedde tidigt i går morse och man kan ju säga att dagen började sådär.
Vi kom upp i klok tid och hade till och med tid att dricka en snabbkaffe innan vi begav oss i väg mot mvc. När vi kommer fram och ska kliva ur bilen så kommer sambon på att hon glömt sin legitimation hemma, hjälp! Vi hade en snabb överläggning om huruvida man verkligen behövde en legitimation eller om det räckte med personnumret alternativt att jag som sambo kunde intyga att hon var hon. Vi hade 25 min på oss att köra 2,6 mil och samtidigt hinna in och hämta legitimationen. Vi bestämde oss för att göra det och fick ta smällen att bli något sena, när vi hade kommit halvvägs hem att vi stångats med rusningstrafiken och tiden var väldigt knapp, vi bestämde oss för att ringa sjukvårdsrådgivningen för att fråga om man verkligen behövde legitimera sig vid ultraljudet, de trodde inte att man behövde det så vi vände tillbaka mot bvc igen. Ramlade in 1 minut över tiden och det visade sig att man inte alls behövde legitimationen, vi fick inte heller moderskapsintyget vid denna tid, den kanske behövs då?
Hur gick då själva ultraljudet?
Att uppleva sitt livs första ultraljud var en fantastisk upplevelse, det går inte att beskriva med ord. Vi sade inte många ord under själva undersökningen utan studerade läkarens undersökning och lyssnade förundrat på hur hon beskrev allt som vi fick se. Det fanns verkligen en liten bebis därinne, vi fick se armar, ben, kropp och huvud. Vi fick även se när hjärtat slog, att det kunde slå så snabbt var helt otroligt. Bebisen var frisk och allt såg väldigt bra ut, inga onormala upptäckter överhuvudtaget, skönt!
När undersökningen led mot sitt slut kom vi på att vi glömt säga att vi ville veta vilket kön barnet hade och frågade läkaren om hon kunde se det. Hon svarade att vi kunde sagt det från början men vi trodde ju att hon skulle fråga. Hon fick återvända till undersökningen och började leta efter tecken på vad det kunde vara för något. Efter 5 minuters sökande gav hon upp, barnet gjorde det svårt att upptäcka vad det var för kön. Vi får helt enkelt sväva i ovisshet ett tag till, det är inte något mer ultraljud inplanerat och det känns kanske för mycket begärt att fråga efter ett nytt ultraljud bara för att få veta könet. Vi får se hur det blir med det 🙂 Barnet är numera beräknat till den 22/1-15.
