Ett liiitet tag sen….
…Men jag lever 🙂
Bloggen finns, jag finns, Jannika finns och lille O finns absolut. Allt är som det ska trots att bloggen mer eller mindre har velat påskina det motsatta. Jag hoppas att ni inte är allt för många som blivit besvikna, det har helt enkelt varit annat som varit viktigare än bloggen. Hur som helst så kändes det helt rätt att skriva ett litet inlägg nu så…here we go 🙂
Lilla O är inte så liten längre, han har hunnit fylla 1 år och jobbar hårt mot sin 14:e månadsdag. Han har börjat på förskola (oj vad det tog emot att skriva förskola), han har lärt sig sitta, hoppa fram på rumpan, ställa sig upp mot allt. Han har sagt sina första ord, han förstår långt många fler och man hinner inte riktigt med i svängarna när det tycks som att han lär sig nya saker varje dag. Han har fått sin egen vilja och använder den frekvent för att på sitt egna sätt visa vad han vill och inte.
Han sinne är bestämt och målmedvetet, jag o Jannika har ingen aning var han kan ha ärvt det ifrån 😉 En sak är dock säker, jag o Jannika älskar honom mer än vad vi kunnat föreställa oss. Det är på ett sånt sätt att det inte riktigt går att förklara, det får vara förklaring nog.
Vi har hunnit med att flytta till vårt nya boende, det är helt fantastiskt. En 4:a på bottenplan som är vår alldeles egna, den ligger 15 meter från fotbollsplan och pulkabacke, 100 meter från skola och 400 meter från dagis. Närmsta väg är 400 meter bort så vi är otroligt nöjda och tacksamma för att ha fått vår lägenhet.
I övrigt är allt precis som det ska, vi ser fram emot alla spännande grejer vi planerat med O samtidigt som vi försöker ta vara på alla de underbara stunder som vi bjuds på i vardagen varje dag 🙂 Fler detaljerade och nyanserade inlägg kommer framöver, jag ville mest ge er ett livstecken. Ha det så gott och kika gärna in snart igen!
