Finns det verkligen ett barn i magen?
Hur många mammor har inte tänkt den tanken någon gång under graviditeten?
Plötsligt avtar alla graviditetssymptomen, illamåendet är försvunnet, kaffesuget är tillbaka, brösten är inte lika ömma. Då kommer tanken oundvikligt, finns det verkligen ett barn i magen? Man tänker tillbaka och försöker på något sätt säkerställa fakta för att det verkligen ska finnas ett barn i magen, man googlar ivrigt och försöker jämföra andras berättelser med sin egen graviditet. Det man ska akta sig för är att använda de fakta man hittar genom att omvandla dessa till en faktisk verklighet. Det man läser på nätet är ofta avvikande berättelser, berättelser där saker varit konstiga eller där något gått fel. Om man prompt vill söka svar så bör man använda sig av de stora, faktabaserade sidorna eller så slår man en signal till sin barnmorska.
Min sambo är i vecka 16, magen har inte blivit speciellt stor och hon mår, frånsett tröttheten, förhållandevis bra. Hon jobbar på som vanligt och orkar ändå med att göra saker hemma. Visst har vi funderat på om det verkligen finns ett barn i magen, vi har då enats om att vi inte sett något tecken på att något är fel och då måste vi förutsätta att så även är fallet. Om vi hade gått runt och oroat oss så hade vi satt oss i en knepig sits där vi oroade oss över något vi ändå inte kan påverka. Nu är det bara knappt 2 veckor kvar till ultraljudet, då får vi svar!
Oroade ni er över att graviditetssymptomen plötsligt försvann?
