Första dagen med vår kille
När vi väl fick komma ner till vårt eget rum så började äventyret på riktigt. Vi var nu ensamna med vår lille kille och från och med nu så skulle livet aldrig vara sig likt igen.
Vi var väldigt trötta men samtidigt så lyckliga, vi låg i varsin säng och bara log, vår lille son låg hos Jannika och försökte lista ut hur man skulle bete sig för att få i sig lite mat. Vi sov i intervaller och njöt däremellan, han var så himla liten men så oerhört fin. Tänk att något så litet och perfekt kunde tillverkas därinne i magen, en blandning av mig och Jannika.
Personalen kom in med jämna mellanrum och kollade andning på den lille samt hur Jannika mådde. Eftersom det blev kejsarsnitt så fick Jannika en hel del smärtstillande med jämna mellanrum, allt var som en dimma. Man förstod inte riktigt att allt egentligen var verkligt och att det hände på riktigt. Vi fick under dagen in en födelsedagsbricka av personalen på BB, den innehöll några mackor, lite juice i varsitt champagneglas och nån frukt, det var lite mysigt.
Allt verkade frid och fröjd även om vår lille kille var mer intresserad av att sova än att äta. Jag har för mig att vi ringde de närmaste någon gång på eftermiddagen, jag minns specifikt hur jag ringde mamma och höll fram telefonen när vår lille kille skrek. Hon visste inte att vi åkt in och blev därför väldigt överraskad men glad.
På kvällen skulle så inföll det sista och avgörande mötet som skulle visa om vi fick någon lägenhet eller inte. Jag var helt yr och vimmelkantig när jag gav mig iväg till mötet vid 18:00-tiden. Vi hade inte fått sova mycket det senaste dygnet och hade det inte varit något såhär viktigt så hade jag aldrig lämnat min fina familj. Vi hade som sagt plats nummer 14 i turordningen efter vilken vi fick välja lägenhet. Vi hade siktat in oss på en 4:a på bottenplan, det fanns bara 2 sådana lägenheter så chansen att vi skulle få en var oerhört liten. Jag kommer ihåg att jag var så himla nervös, det var många före oss som hade anmält intresse för en 4:a.
Så började uppropet, en efter en fick de som var före oss välja sin lägenhet. Den första som valde tog en 4:a på bottenplan, inte kul, nu fanns det bara en chans kvar. Det skulle visa sig att det var några som var före oss som inte dök upp, de hade kanske ångrat sig under resans gång. De flesta som var före oss valde 3:or och ju närmare plats 14 vi kom, desto mer nervös blev jag. Nummer 13 valde och de valde en 3:a. Det blev en grym dag den 4:e Februari, vi fick vår efterlängtade lille kille och vi får den lägenheten vi verkligen ville ha, det datumet glömmer vi aldrig.
