Graviditetsvecka 35
Idag gick J in i den 35:e graviditetsveckan, det är helt ofattbart att det redan gått så många veckor sedan äventyret startade. Än mer obegripligt är det faktum att det, om cirka 6 veckor, kommer finnas en skrikande liten knodd hos oss. Då är vi mamma och pappa och våra mammor och pappor blir mor- och farföräldrar, hela familjeträdet ritas om och nya titlar föds. Det är det här livet handlar om, det är så här det ska vara. Jag har redan sagt tusentals gånger att jag längtar, vet ni? Jag längtar ännu, mer och mer för var dag.
J´s graviditet har gått himla bra, hon kan ännu jobba och göra saker nästa på samma vis som förut, jag beundrar henne för det. Det enda som börjar bli jobbigt för henne är den bristande räckvidden, det är svårt att komma åt vissa saker och ibland har hon känt sig lite klumpig. I övrigt är det inte så många konstigheter, ibland kan bebisens rörelser orsaka visst obehag och det kan bli svårt att hitta en bra ställning att sova i men det har aldrig varit så att hon haft riktigt ont någon längre period.
Jag hade trott att det skulle vara mycket värre, jag hade förberett mig på både det ena och det andra. Jag var fullt inställd på att jag skulle få åka in till stan varje kväll för att handla lakrits, chips och Coca cola, så har det inte blivit, J har inte haft några direkta cravings och har hon varit sugen på något så har det alltid funnits något hemma. Jag trodde även att J skulle må hemskt illa i början av graviditeten, visst mådde hon illa men det var oftast korta stunder och hon hanterade det bra. Jag var helt säker på att hennes, redan dåliga, rygg skulle protestera vilt när den fick extrakilon att bära på, det gjorde den inte i annat än att den ibland sade att den ville vila.
Med det sagt så vill jag inte mena på att graviditeten har varit guld och gröna skogar rakt igenom, det har funnits dagar då det varit jobbigt men på det stora hela så har det gått väldigt bra. Det som var tufft i början var just alla tankar om framtiden. Men ju längre graviditeten har gått, ju mer har alla tankar fallit på plats, man har liksom hunnit ikapp det faktum att vi på riktigt skall ha barn.
Nu fokuserar vi på förlossningen, nästa vecka blir det ett besök på MVC för att diskutera tankar och önskningar inför förlossningen. Vi har pratat en del om det hemma samt på de kurser vi varit på men det kan vara skönt att skriva ner på papper vad vi verkligen vill. En rädsla jag har inför förlossningen är att J ska vilja att jag går därifrån, jag vill självklart vara med och det skulle vara hemskt om jag inte fick vara det. Vi får helt enkelt ta det som det kommer och jag ska göra mitt bästa för att stötta J sen får det bli som det blir. Huvudsaken är att J känner sig trygg, sen är det faktiskt upp till henne att bestämma hur hon vill ha det. Det är hon som föder barnet och det är hon som måste få ha det som hon vill 🙂
