Hur är det egentligen fatt hos Arbetsförmedlingen?
Nu har jag inte haft särskilt mycket, med Arbetsförmedlingen, att göra under de senaste åren, glad är jag för det. Men de få kontakter jag ändå haft vittnar om att de anställda på Arbetsförmedlingen har det relativt tufft.
Flertalet gånger jag ringt så har jag mötts av misstänksamhet, man riktigt hör hur de hör det de vill höra istället för det man verkligen säger. De gånger de väljer att svara personligt, snarare än generellt, hör man ofta i undertonen att de inte riktigt tror på vad man säger. Det känns som att de drar alla över en kant när de vägrar lyssna på när man berättar om hur en specifik situation gått till. Jag upplever detta förfarande som lite kusligt, man ringer för att klargöra något eller för att reda ut eventuella missförstånd men man möts direkt med misstro… Jag vill åtminstone inte bli dömd utan att båda parter hört varandra.
Jag är inskriven på Arbetsförmedlingen trots att jag har fast jobb, det är jag bara för att kunna vara sökbar i deras system, kanske vill jag byta jobb någon gång. Detta medför per automatik att jag måste aktivitetsrapportera mina arbetssökaraktiviteter en gång i månaden trots att jag inte söker någon ersättning från a-kassan. Det finns ingen annan lösning, är man inskriven så rapporterar man. Det betyder även att a-kassan kontaktas, trots att man inte söker ersättning, om man missköter sig.
En gång ringde jag för att fråga om jag skulle få en varning från mitt fackförbund. De svarade att de skickat ett meddelande till a-kassan och att det berodde på att jag inte aktivitetsrapporterat, fine, det var ett faktum. Sedan var det färdigdiskuterat, de ville inte lyssna på varför jag inte gjort det och de ville inte komma med några förslag på var jag kunde vända mig för att diskutera detta. Det kändes som att jag, i deras ögon, var ytterligare en smitare, en fuskare eller rent ut sagt en slapphänt tonåring.
Anledningen till att jag inte aktivitetsrapporterade den gången var att min arbetsförmedlare inte hade gett mig behörighet att rapportera på Arbetsförmedlingens hemsida. Det skulle denna ha gjort i samma stund som jag skrev in mig men det blev av någon anledning missat. Så när jag den 14:e satt mig för att skicka in mina aktiviteter så gick det inte. I samma stund som den 14:e blev till den 15:e så skickades ett meddelande till a-kassan om att jag inte hade skött min aktivitet. Detta meddelande finns kvar än idag trots upprepade försök att förklara för Arbetsförmedlingen att det själva verket var de som hade gjort fel. De erkände till slut att det var de som gjort galet men de ville inte bemöda sig med att kontakta a-kassan för att ta bort varningen.
Jag förstår, ja jag förstår verkligen att det inte alltid är världens roligaste jobb att vara arbetsförmedlare. Jag förstår att de får utstå mycket ”skit” mellan varven. Jag förstår att många riktar sin ilska mot dem trots att ilskan kanske är felriktad till följd av frustration över deras egen slapphändhet.
Men jag kan aldrig tycka att det är okej att bli så pass utmattad, loj, nitisk och opersonlig att man inte längre orkar lyssna. Jag kan inte heller förstå att man inte gör ett litet försök att förstå. Orkar man inte? Vill man inte? Är man trött på sitt jobb? Är det så pass nedbrytande att jobba på Arbetsförmedlingen att detta blir slutprodukten?
Det behövs en akademisk utbildning för att jobba på Arbetsförmedlingen, man behöver ha ett visst antal högskolepoäng för att överhuvudtaget bli aktuell för en anställning. Till vilken nytta? Jag förväntar mig att få ett professionellt bemötande av en anställda på en arbetsplats som sitter på så mycket kunskap och erfarenhet.
Jag nöjer mig här, det finns fler saker att diskutera kring hur Arbetsförmedlingen fungerar idag men de överlåter jag till andra, åtminstone för den här gången.
PS:Jag har nu skrivit ut mig från arbetsförmedlingen, det blir bäst så, i alla fall just nu! Jag har även kontaktat min a-kassa som gladeligen plockade bort varningarna eftersom jag inte söker ersättning.
