Jag känner mig som en nitisk matpolis
Det var inte alldeles enkelt att förhålla mig till min gravida sambo, graviditeten handlade ju till största del om henne, om hennes kropp och hennes rusande hormoner. Jag kämpade en hel del med att hitta min roll i det hela, den roll som skulle fungera för oss båda.
I början av graviditeten var jag väldigt tjatig och nitisk kommer jag ihåg. Jag ville att vi skulle göra allt rätt och leva så bra vi bara kunde för att barnet skulle få så bra förutsättningar som möjligt. Jag tjatade om rökningen, jag tjatade om maten, jag tjatade om träning. Detta kom att bli en väldigt stor press på min sambo, jag var tvungen att tona ner, jag tvingades inse att det i slutändan var hennes beslut hur hon ville genomgå sin graviditet. Jag fick försöka hitta en stöttande roll och försöka få fram mina budskap på ett sätt så att hon kunde förenas med dem och känna likadant.
Min sambo lyckades sluta röka på en veckas tid efter beskedet om att hon var gravid. Innan dess rökte hon ungefär 1 paket om dagen och hade så gjort i några år. Första dagen efter grav.testet rökte hon 5 cigaretter, andra dagen 4, tredje dagen 4, 4:e dagen 2, 5:e dagen 4 och 6:e dagen 2. Därefter var vi lediga 2 dagar tillsammans och då rökte hon ingenting alls och det har hon lyckats hålla i. Jag beundrar henne för det, att sluta röka på en vecka bara sådär rakt upp och ner, det är otroligt starkt. Visst kom det några jobbiga dagar då hon var mer irriterad än vanligt men de dagarna var lätträknade och nu är hon precis som vanligt.
Folsyran glömdes bort var och varannan dag, jag försökte påminna henne så gott jag kunde då jag märkte att burken stått orörd några dagar. Jag läste på mer om vad man verkligen fick och inte fick äta och försökte få henne att läsa det hon också. Jag berättade vad som kunde hända om man drabbades av någon av de skadliga bakterierna, då tror jag att hon blev lite eftertänksam och från den dagen har hon själv börjat läsa och tänka på vad hon äter och inte.
