Kallt, kallt och åter kallt
Nu börjar vintern närma sig med stormsteg, det blir bara kallare och kallare. Jag ska inte säga att jag inte gillar vintern men jag gillar åtminstone inte kylan. Det blir så ruggigt kallt på nåt fuktigt och eländigt vis när man bor så nära vattnet, en temperatur på +5 grader kan kännas som -10 utan vidare. Nej, hu för att frysa och känna sig ruggig hela tiden. Det spelar egentligen ingen roll hur mycket man klär på sig, det är kallt ändå.
Innan vi flyttade till det hus vi nu bor i så bodde vi en liten hyreslägenhet, där hade vi förmånen att ha ”fri” värme, det utnyttjade vi till max. Vi kunde få i princip hur varmt vi ville och det var verkligen helt underbart. Nu när vi har flyttat in det 3 gånger så stora huset så har vi fått en helt ny syn på vad kyla är. Det är förbaskat kallt när vi vaknar på morgnarna eller när man kommer hem från jobbet, det är snudd på toffel- och jacktvång in och det är allt annat än kul. Vi har förvisso grundvärme som ingår men den räcker ingenstans och luftvärmepumpen räcker med nöd och näppe till att värma upp 1 rum. Vi har ju öppen spis som vi kan elda i men även den värmen blir begränsad. Nä, det är nog dags att införskaffa några element, det här håller inte när vi får vår lille bebis i Januari, då vill vi ha varmt och skönt och behagligt. Det blir lite mer jobb och en smula dyrare men det får gå, vi ser fram emot vårt nästa boende när det väl blir dags för det.
Har funderat på hur bebisar håller värmen och hur pass mycket känsligare de är än oss vuxna? Barnmorskan har sagt att man skall tänka som så att om man själv känner sig varken varm eller kall så är temperaturen perfekt även för bebisen. Men det känns ändå som att bebisar på något sätt är känsligare för både värme och kyla och att man måste vara mer noga med att bebisens värme regleras.
