När ska vi berätta om graviditeten?
Sakta men säkert började det sjunka in hos oss att vi skulle bli föräldrar på riktigt, det tog ett tag för tanken att sätta sig och samla ihop alla spridda tankar kring graviditeten. Det är är väl ett form av ett accepterande av situationen som alla behöver komma till. En punkt där man samlar tankarna och tillsammans börjar fokusera framåt.
Den största och mest spännande frågan just nu var när- och hur vi skulle börja berätta om graviditeten. Vi var överens om att det var alldeles för tidigt att berätta för alla runtomkring oss, vi ville gärna ha gjort det första ultraljudet innan vi vågade berätta för alla. Man vet ju inte hur det går fram till dess, risken för missfall är tydligen störst fram till vecka 12 så det var den absoluta smärtpunkten, innan dess ville vi inte att det skulle börja pratas om vår graviditet.
Det blev inte riktigt som vi hade tänkt, redan efter någon vecka fick min sambos syster och hennes respektive veta. Det var min sambo som kände att det var viktigt för henne att ha någon nära med sig från början av denna resa. Det förstår jag fullt ut, det dyker säkert upp många tankar hos henne som kan vara enklare att dela med någon annan än mig. De hade alltid pratat om allt och haft en mycket nära relation, en relation som bara systrar kan ha så det var inget konstigt med det. Jag skrev i ett tidigare inlägg om min sambos rädsla att berätta för just sin syster, hon var rädd för vad hon skulle säga, hur hon skulle reagera. Det gick trots allt ganska bra, systern blev glad och visade glädje för vår skull.
Jag berättade för min mamma några dagar senare, det var inget som var planerat utan det var någon som jag där och då tyckte att hon skulle få veta. Hon hade haft en jobbig period på hemmaplan och vad kunde vara ett bättre sätt att pigga upp henne på än att berätta att hon skulle bli farmor om allt gick som det skulle? Hon kunde nog inte ta in det just då men vad det led så började frågorna dyka upp från hennes sida:
- När får jag berätta?
- Ska ni ta reda på vilket kön det är?
- När får jag berätta?
- När får jag berätta?
Därefter berättade vi för någon lite hit och dit, alla närstående fick veta innan vi hade varit på vårt första ultraljud. Det kändes väldigt läskigt eftersom man fortfarande inte var riktigt säker på hur det stod till med bebisen i magen. Ju fler man berättat för desto jobbigare skulle det ju bli om ultraljudet visade någon avvikelse.
Hur gjorde ni andra? Vilka berättade ni för innan det första ultraljudet? Finns det något par som lyckades hålla sig från att säga ett knyst till någon innan ni visste att det fanns en frisk bebis i magen?
