Nyfödda som separeras från sina föräldrar
Ramlade över denna artikel i DN tidigare idag och jag blev direkt förvånad över att det verkligen fungerar – eller har fungerat på det här viset.
För mig skulle det kännas direkt fruktansvärt om jag inte skulle få tillbringa den första tiden med mitt barn. Lägg då till att barnet inte är friskt, då blir ju behovet av närhet än större, både för barnet och för föräldern. Jag är inte direkt insatt i hur riktlinjerna är satta och hur tänket går men på vilket sätt skulle det kunna vara farligt om en förälder är nära sitt barn?
Visst kan det finnas tillfällen då bebisen är så pass sjuk att den behöver intensivvårdas men då vill man ju, som förälder, inget annat än att vara nära. Man vill följa den lilles andetag och rörelser, man kanske är i panik och läget är kanske så kritiskt för den lille att varje sekund kan vara den sista. Skulle man då inte få vara nära?
Det sägs att det har blivit bättre på senare år, att vården har börjat ta ett helhetsgrepp om allt som har med förlossning och tiden efter att göra. Att man ser mer till familjen och att man försöker förhålla sig på ett mer individuellt anpassat sätt. Det är verkligen dit utvecklingen bör komma, alla är ju olika och ingen situation kan vara den andra lik. Nu tror jag ju att det, på vår förlossningsavdelningen, kommer fungera bra. Vi har hört mycket gott om förlossningen på Visby lasarett och vi har pratat mycket om hur viktigt det är att förlita sig på att personalen gör vad som krävs för att allt ska gå så bra som bara möjligt.
Tiden efter förlossningen
Jag har fått höra hemska historier om hur gravida- och nyförlösta kvinnor får spendera många ensamma nätter på förlossningen då personal har skickat hem pappan. Är det inte då den gravida behöver som mest stöd? Nog för att vänta kan bli tuff och nog för att pappan behöver vara utvilad för att orka med. Men för mig känns det oerhört viktigt att vara närvarande, J har sagt till mig många gånger att hon vill det och så får det bli oavsett vad personalen tycker. Jag tänker vara med från att vi åker in till att vi åker hem med den lille. Trötthet, nervositet, rädsla och lycka kommer att cirkulera i ett stort känslomoln och vi kommer båda två vara helt slut men väldigt lyckliga.
