Nytt jobb för mig och plugg för sambon
Äntligen, nu har det hänt, jag har tagit steget för att byta jobb!!!
Det är så oerhört skönt, inga fler nätter, inga helger, inga röda dagar, inga 05:30-morgnar, inga fler ensamma arbetsdagar. Istället har jag fått lediga helger, lediga högtider, arbetskamrater, varje kväll och varje kväll med min älskade familj, lite bättre lön och mycket mer ansvar. Det enda som hamnar lite på minussidan är att det nya jobbet inte är tillsvidare—än…. Jag har insett att jag inte kan göra mer än mitt bästa, kämpa på så gott jag kan och bara hoppas på att det finns möjligheter för mig att stanna kvar. Jobbar nu som samordnare på en enhet inom kommunen.
Mest glad över det nya jobbet är jag för att jag får mycket mer kvalitetstid med O och Jannika. Nu kan vi planera helger och kvällar precis som vi själva vill, vi kan träffa andra på ett helt annat sätt än vad som var möjligt med mitt förra jobb.
Sambon har börjat plugga till undersköterska, det var många om och men innan hon till slut bestämde sig. Hon velade mest för att det tycktes som att alla andra valde att plugga till sjuksköterska, hon kände sig nog lite dålig och lite sämre då hon valde undersköterska istället. Det är jättetråkigt att hon kände så, undersköterske-yrket är ju ett väldigt viktigt yrke, det är inget yrke man bara hamnar i då man inte har någon utbildning. Jag har försökt stötta henne under hela pluggtiden och nu känns det som att hon faktiskt är nöjd med sitt val. I augusti blir hon färdig och eventuellt ville hon utbilda sig vidare inom någon specialinriktning vad det lider, jättekul! Det känns som att det är ett bra yrkesval då arbetsmarknaden ser relativt positiv ut just där.
Har ni några erfarenheter från synen på undersköterskeyrket?
