Pappatid, familjetid och egentid

Ja många olika tider ska planeras in i vardagens återkommande sysslor, det ska finnas tid för son, sambo och för mig själv. Det ska finnas tid för att plocka, städa, tvätta, laga mat och allt annat som måste göras.

Jag tycker att jag och Jannika oftast hinner med alla ”måsten” på ett bra sätt, hon tvättar oftast medans jag lagar mest mat. Vi städar tillsammans och plockar när O sover eller när han är helt fixerad vid gåstolens utstyrsel. Vi planerar så gott vi kan under den timme vi brukar få efter O har somnat, innan vi själva ska studsa i säng. Under den timmen försöker vi även titta tv, betala räkningar, förbereda vatten till natten samt äta ett litet kvällsmål. Denna timme är oerhört viktig för att vi ska kunna få ihop vardagen på ett bra sätt, utan den så hade vi var sjukt oeffektiva samt glömt en hel del saker.

O får den uppmärksamhet han behöver, under dagen när Jannika jobbar så försöker jag hitta på så mycket som möjligt med honom. Vi brukar åtminstone vara i väg en liten sväng varje dag, antingen för att handla eller för att gå en prommis eller träffa farmor. När Jannika kommer hem vill hon såklart vara så mycket som möjligt med O, då brukar jag laga mat och fixa eller så gör vi det tillsammans om O sover.

Den stora skillnaden nu är att jag och J knappt kan göra saker tillsammans, vårt behov av att hjälpas åt med de allra minsta grejer är både vår styrka och vår svaghet tillsammans. Det är skönt att alltid ha varann nära och att göra tillsammans samtidigt som det kan bli begränsande när vi nu måste göra saker på egen hand. Att vi blivit så tighta beror nog mest på att vi båda har starka viljor, vi har inte velat ta för stora beslut på egen hand då det kanske inte skulle falla i god jord hos den andre. Nej, vi har istället blivit mästare på att kompromissa, vi kommer oftast fram till en lösning som vi båda kan vara nöjda med.

Även samlivet har blivit lidande, vi har prioriterat att ro runt vardagen så gott vi kan istället för att låta saker bero och vara tillsammans och nära. När en hysterisk dag är till ända så finns det inte så mycket energi kvar till att mysa. Vi pratar en del om det och oftast avrundas diskussionen med;”Det kommer bli bättre”. Det är klart de kommer bli bättre men vi får nog vara vaksamma och vidsynta så vi inte hamnar i en ond cirkel.

Vi har iaf lyckats bli av med nattmatningen, den har dock ersatts med en ”vakna-mitt-i-natten-timme”. Oftast består den timmen i förflyttning från spälsäng till vår säng, prata med taket en stund och därefter invaggning i sömn igen. Det gör inte så mycket, det är på rätt väg och allting är väldigt, väldigt bra. Vi har pratat om att bereda oss lite egentid framöver, jag har tänkt börja träna en kväll i veckan och Jannika likaså. Det är möjligt för första gången under vårt förhållande eftersom vi kan använda oss av föräldradagarna för att bereda oss en ledig, specifik dag, varje vecka. Det kommer bli superskönt och det känns som att det är något vi verkligen behöver.

Framöver tänkte jag blogga lite mer om O´s utveckling, skriva lite om matvanor och så. Håll utkik, nu är klockan 12:00=dags för lunch för vår lille gås 🙂

Dela gärna!

• 
•