Snart pappaledigt, vad gör man då?
Det är ganska precis 3 månader kvar till jag ska vara pappaledig, då kommer vår kille vara ungefär 4 månader så då kan det vara läge att börja hitta på lite saker om inte förr.
Men hur fasen gör man? Vad gör man?
Det känns som att det mesta av småbarnslivet är specialdesignat för alla mammor tillsammans med sina barn, var kommer papporna in? Jag har lite svårt att se mig själv sätta på mig någon tight yogadräkt för att delta på veckans ”förälder-barn”-yoga eller studsa ner i det varma vattnet på dagens babysim. Jag skulle kanske kunna gå på någon föräldragruppsaktivitet men jag skulle, med största sannolikhet, även vara den enda killen där.
Jag skulle nog, vid närmare eftertanke, inte vara så hemskt obekväm med någon av nämnda situationer men de nyblivna mammorna skulle kanske tycka att det var lite konstigt. På något sätt kommer jag framstå som den fluktande killen som glatt anmäler sig till alla gympapass där de unga tjejerna går, eller?
Det är ingen dålig fördom jag har fått, jag är den förste som jublar om det skulle visa sig att jag har fel.
Det känns som att det inte finns särskilt många forum för de pappor som är föräldralediga. Nu har jag och Jannika förvisso valt att dela upp föräldraledigheten ganska tidigt, det är nog inte så många pappor som är hemma med sitt barn redan efter 4 månader. Vi hade tänkt att göra så även fast det blivit amning, nu blir det dock lite enklare eftersom vår lille kille inte behöver avvänjas med amningen. Jag ska vara hemma i ungefär 3 månader den första svängen, jag kan villigt erkänna att det känns lite nervöst men jag hoppas verkligen att vi fått ordning på mat och mage tills dess.
Finns det någon annan pappa på ön som ska vara föräldraledig i sommar?
Det är ganska många på jobbet som har tyckt att jag ska spara mina pappadagar tills vår kille blivit större, de säger att man har mer nytta och glädje av dem då. Men hur roligt blir det för Jannika om hon tvingas ta ut alla sina dagar nu det första året? Det känns inte särskilt rättvist så jobbet får glatt stå ut med att vi gör som vi gör. Jag kan bara se fördelar med det, då behöver varken jag eller J vara borta från våra jobb i särskilt långa perioder, då hinner man inte glömma så mycket och man behöver inte vara utan det så viktiga sociala samspelet under så lång tid.
Min sambo och jag gillar att läsa din blogg. Men jag måste faktiskt tillägga att jag blir lite upprörd när du skrev att ”ni tänkte ändå avvänja ammningen vid 4 månaders ålder” Låter både som en egoistisk tanke och handling. Min åsikt är att det är upp till barnet att bestämma det.. Vanligtvis helammar ett barn dubbelt så länge som 4 månader..
Hej Jennie, jag förstår att du blir upprörd, jag uttrycte mig nog lite plumpt, planen var såhär:
Vår bebis skulle ha kommit den 20:e Januari och J skulle ha börjat jobba för fullt runt midsommar, alltså 5 månader senare. Vår plan var inte att använda ersättning alls, J skulle pumpa ur det som skulle behövas under tiden hon var på jobbet och jag skulle även kunna komma dit med vår kille om det behövdes. Resten av tiden skulle hon amma som vanligt, det skulle alltså inte vara frågan om avvänjning i den bemärkelsen.
Vi dryftade denna plan med barnmorskan som tyckte att det var en jättebra plan, vi som förstagångsföräldrar måste ju tro- och lita på vår barnmorska. Nu hade det kanske inte fungerat ändå, vi hade kanske fått tänka om men det var grundidén att vi ville ha det så.
Hoppas det här rätade ut frågetecknen något?
Jag är jätteglad att du och din sambo gillar bloggen, fortsätt gärna fråga och undra om ni kommer på något:)
Allt gott / Andrei
Nu lät det bättre 😉
Vilken tur 🙂