”Varannandagskillen” och en aning uppfostran
Lite så känns det just nu, att vår lille kille blivit en riktig varannandagskille, han blandar och ger mellan att vara världens mysigaste kille den ena dagen till att vara världens vilde den andra. Det gör inte så himla mycket, det är tur att man får vila ut sig lite mellan varven ändå.
Idag har då varit den lugna dagen, efter en natt med mycket sömn så hann vi med en sväng på stan med fika och inhandling av en lite tunnare utedress till vårens bravader. Vi hittade en grå dress på H&M för 149:-, inte så farligt men om man ska köpa mycket bebis- eller barnkläder så springer det snabbt iväg. Sedan hem och väl hemma så slocknade killen och sov i 3,5 timme, nu är jag på jobbet för ett underbart 18-04-pass så jag hoppas att han håller sig relativt lugn ikväll så att inte Jannika får ett helvete.
Med lite distans till livet som småbarnspappa så måste jag säga att det är helt underbart, det är en ynnest att få ha blivit pappa. Det känns som att det händer något nytt varje dag, det finns då ingen risk att man någonsin kommer ha tråkigt- eller svårt att fylla sina dagar igen. Visst kommer det perioder när man vill slita av sig håret men det finns så mycket som väger upp de lite tyngre stunderna. Det gäller bara att ha tålamod och tänka att det snart blir bättre, häromdagen exempelvis, då hade vår kille hållit låda i flera timmar och vi hade äntligen fått honom att somna. ”Nu måste han väl ändå sova ett tag”, sa vi till varandra. Det tog ungefär 2,28 minuter innan det var dags igen. Man tror inte att man ska orka men på nåt jäkla sätt så gör man det.
Det ska bli spännande att få vara pappa under uppväxten, tänk att få se allt som händer och allt nytt som sker. Jag ser särskilt fram emot första gången jag tar med vår kille på någon match eller när jag tar med honom för att träna någon sport. Jag är även nyfiken på vilken typ av ”sport-förälder” jag kommer bli. Kanske blir jag den som gapar på domaren om det går emot vår killes lag eller så blir jag den som börjar bråka med motståndarlagets föräldrar. Näää, jag kommer nog bli den supportande pappan som är med min son i både med- och motgång. Det gäller att han får lära sig att hantera motgångar på ett bra sätt, både sportsliga- och vardagliga sådana.
Varken jag eller Jannika var särskilt bortskämda när vi var små, vi växte upp med de förutsättningar som fanns och vi har båda haft saker som varit tuffa. Vi har pratat mycket om vikten av att inte skämma bort vår kille för mycket men vem säger vad som är för mycket, hur hittar man balansen? Att hitta en uppfostringmodell och sedan strikt hålla sig till den tror jag är oerhört svårt,d et måste finnas tillfällen då man, med gott samvete, kan göra avsteg och lyxa till det.
Det är en ynnest att få vara förälder men det är samtidigt ett stort ansvar man har åtagit sig. Som förälder så sätter man stor prägel på hur utvecklingen kommer se ut för sitt barn. Vissa saker blir som de blir medan andra är helt beroende på hur man som förälder har uppfostrat sitt barn. Det går nog itne att ta ett helhetsgrepp på hur man uppfostrar sitt barn, ajg tror att det bästa är om man har några gemensamma grundvärderingar som man försöker agera utifrån. Misstag kommer begås och barnet kommer även ta många, inte så genomtänkta, initiativ. Så är det och så ska det vara, så var det även för oss när vi växte upp. Vissa saker har vi lärt oss av andra, vissa saker har vi lärt oss genom egna erfarenheter. Vissa saker ångrar vi men vissa saker är vi oerhört glada att vi har gjort eller genomgått.
